26 Mars

Har länge tänkt skriva de här inlägget men har alltid hittat nån ursäkt till att inte göra det. Antagligen för att de handlar om känslor å ja är expert på att dölja dom. Men here it goes !

Nu när jag bor själv har jag mer å mer känt mig ensam. Eller ja gör det hela tiden innerst inne men jag väljer att inte känna efter så mycke, blir så jobbigt då.

Jag har ingen här som jag känner mig hundra procent bekväm med än, som jag kan vara mig själv med och berätta vad som helst för.
Ioförsig när jag tänker efter så ha ja inte så jävla många överhuvudtaget som ja känner så med. Men här blir det så jävla tydligt.
Jag tänker ofta på mina gamla vänner, dom ja ha känt halva mitt liv å umgåtts med nästan lika mycke. Nästan ingen av dom ha ja kontakt med idag. Vissa ha ja försökt få kontakt med, andra känns inte lika viktiga som för 10 år sen.

Blir jävligt flummigt de här inlägget ser ja, men ja saknar väl helt enkelt att ha en bästa vän. Inte bara nån jag kan skriva till lite nu å då när ja behöver utan nån ja kan umgås med, hänga med, garva med.

Ah vette fan va ja ville uppnå me de här. Jag känner mig tragisk å ensam, ja får sjuk jävla ångest när ja tänker på de. Därför tänker ja inte på de. Försöker iallafall. Utifrån detta inlägg gåre inte så bra.

Go natt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0